Jag har knappt kunnat skriva något på över en månad! Det är svårt för folk att förstå, men jag ska försöka förklara hur jag känner. Och om inte annat, så får jag skriva av mig lite.

.

Att skriva är för mig ett sätt att få utlopp för mina känslor, att göra någonting av sina tankar. Precis som det för andra är att träna, eller måla, eller något annat man brinner för i livet! Vad händer då när man inte kan längre? Om man bryter benet, får slut på färg och inspiration eller, får skrivtorka?

.

Om jag ska beskriva hur jag känner det när man haft skrivtorka ett tag, så är det som att bära på en klump inom sig. Som om känslor samlats på hög och inte får komma ut. Det känns verkligen bokstavligen som att bära en sten i bröstkorgen! Ja, nästan i jämförelse med sorg... Jag blir galen, rastlös!

.

Just nu har det hänt jobbiga saker i mitt liv, jag vill inte gå in på det för mycket. Men jag jobbar mig igenom det, och jobbar för att få tillbaka inspirationen till skrivandet! Dessutom har bloggandet blivit lidande, men om jag får tillbaka känslan, så kommer garanterat fler inlägg att bli av!

Jo.. Jag var på Cala Major stranden idag med kära vänner, och var på väg hem. Efter några stationer kliver ett par tjejer på bussen. Den ena gråter floder medan den andra har armen om henne. Den gråtande tjejen pratar fort och obegripligt på spanska (med mina spanskakunskaper hade jag inte fattat mycket även om hon snackat tydligt). Hennes kompis är dock inte så koncentrerad på vad hon har att säga eller vad hon ska göra för att trösta henne. Hon tittar mer på folk på bussen, som om hon skäms över sin högljudda vän. De sätter sig några säten framför mig och vännen viskar något i den gråtande tjejens öra. Hon tystnar tvärt och tittar sig omkring. Hennes händer flyger upp i ansiktet och hon försöker stoppa tårarna.

.

Då började jag fundera. Hur är människans värld uppbyggd? Får man inte visa sina känslor som man vill? Måste man dölja sina känslor när man är ledsen? Varför ska tårar vara så fel att visa för folk? Är det för att människan är rädd för sorg? En gång sa någon detta till mig "Moa, don't show your feelings, ever!". Men vasjutton? Av egen erfarenhet vet jag att man aldrig ska hålla inne sina känslor. Vad tycker ni?

Ibland måste man backa från ett konstverk och upptäcka andra färger än vad man först upptäckte. Livet går att ses på så många olika sätt. Det behöver inte vara i gråskala! I en händelse i livet som ses som så mörk kan man upptäcka stråk av vackra färger! Det är så jag vill se på livet!

.

True colors - Cyndi Lauper

Mowii.logg.se (felstavat) är en blogg som skrivs av en tjej som heter Moa. Moa är en kvinna som dagligen skulle kunna slå världen med häpnad. Bakom den där stålgrå fasaden finns nämligen en dam i yttersta världsklass med ett yttre och ett inre som ingen människa rår på. Om du bara skulle våga släppa ut det där kvinnomonstret lite oftare, det skulle alla parter må bra utav. Mvh 118800.

.

Vet inte riktigt hur jag ska tolka det... Men jag har hört att andra bloggare har fått riktigt elaka svar. Det hänger nog lite på vilket humör arbetarna på 118 800 är på...